index

En sommardag tog min mor med mig till Axéns Sport vid Stora Torget i Lidköping. Jag hade länge gnetat och sparat min veckopeng, och nu var det dags för Det Stora Köpet. Jag la mina 49:50 på disken och fick en stor låda i famnen.

Ett Märklintåg!

För en 8-åring fanns inget häftigare. 3029:an fick tuffa varv efter varv på den lilla ovalen. Plåtvagnarna lastades fulla med Legobitar. Jag satte en bit frystejp på transformatorn och ritade dit en hastighetsskala, 200 km/h med vredet max åt
höger. Lite optimistiskt, kanske...

Efter hand utökades banan med mer räls, några handväxlar och ett par vagnar. Bland annat fick jag en godsvagn som det stod Carlsberg på. Vad Carlsberg var hade jag ingen aning om då.

Min yngre bror köpte sin oval fem år senare. En startsats med ett 3090 och två personvagnar kostade då dubbelt så mycket som min, hundringen jämnt.

Men tiden gick fort. Mopeder och elgitarrer blev mer spännande än Märklintågen. I slutet av 70-talet var även brorsan i mopedåldern, och tågen hamnade i lådor för ett kvarts sekel. En ganska vanlig utveckling har jag förstått.

Många år senare fick jag för mig att plocka fram Märklintågen. Det skulle vara kul att se om de fungerade efter alla år i lådan. Jodå, efter byte av slitdelar och insmörjning gick de som...just det, tåget!

Jag surfade ut på nätet och upptäckte utbudet på Blocket, Ebay och andra ställen. Jag läste om digitaldrift och ljudmoduler. Jag hittade Modellrallaren.com med dess livaktiga Forum.

Jag hade blivit Återfallsrallare!